Never Gonna Give You Up

 Some rights reserved by dawpa2000

Vem kunde ana den 27 juli 1987 hur totalt megastor den här låten skulle komma att bli. De där brittiska demonproducenterna Stock, Aitken & Waterman låg självklart bakom.

Den där rödhåriga grabben från Newton-le-Willows i Lancashire dansade in i varje radio och i varje tonårings MTV.

Låten toppade listorna i 25 länder och allt gick helt enkelt fantastiskt bra. Ytterligare singlar släpptes med stor framgång och man kan väl sammanfatta första albumet som en megasuccé helt enkelt. Faktum är att ingen engelsk artist sålde bättre 1987. Rick var 21 år gammal och en megakändis som samlade på platinaskivor från världens alla hörn.

Samarbetet med Stock Aitken & Waterman (SAW) fortsatte och album nummer två släpps tidigt 1989. Relationen med den brittiska pressen hade dock havererat. Om de initialt hade älskat honom förbehållslöst så hade de nu vänt totalt och sågade honom längs med fotknölarna vad han än gjorde.

We've known each other for so long 
Your heart's been aching but you're too shy to say it 
Inside we both know what's been going on 
We know the game and we're gonna play it

Rick lämnade SAW på grund av musikaliska skiljaktigheter (som det ju brukar heta). Han hade mognat musikaliskt och ville lämna hitfabriken och röra sig mot en mognare musikalisk inriktning.

Det var plötsligt souligare och även looken förändrades. Han var inte längre "the boy next door" utan ville bli tagen på allvar som den passionerade, mogne musiker han var.

Det gick inte dåligt. Men det gick inte riktigt så bra som han hade hoppats.

Så 1993 vid den imponerande åldern av 27 år så bestämmer sig Rick för att det är dags att gå i pension från musikindustrin.

Han ägnade de kommande 10 åren åt familjeliv och skrev då och då någon låt.

Men sedan 2007 förändrades förutsättningarna radikalt. Detta tack vare en ny och fantastisk uppfinning. Internet.

Det började på 4chan. En sajt där man kan posta bilder och där man lätt kan kommentera anonymt. Detta har gjort att 4chan utvecklats till ett ställe för diskussioner för de som gillar anonymitet. Som piratrörelsen och dess arga avart anonymous.

Någon började posta länkar eller byta ut målet för existerande länkar så att de skickade den som klickade på länken till en youtubevideo med....... Never gonna give you up. Detta kallades för att "Rickrolla" och var det absolut roligaste man kunde göra 2007 (jo jag lovar).

Man kan nog med fog påstå att Rick Astley har skrivit in sig i såväl musikhistorien som i internets historia med en här låten. Han kommer självklart att leva för evigt. För internet glömmer inte!!!!

Nu dansar vi! Det är äntligen #discofredag

Every 1's a winner

 Some rights reserved by katerha

När stormen yr och snön öser ner så blir man ju självklart sugen på varm choklad. Med temperaturer som kryper ner till tvåsiffrigt på minussidan så har det alltså nu blivit dags att bege sig till den kanske största discogruppen som någonsin sprungit ur den brittiska myllan. Eller nåja. Som så ofta när det gäller storartad brittisk musik så finns Jamaica där i bakgrunden. Denna fattiga ö i Västindien som gett oss så mycket otroligt högkvalitativ musik.

Redan så här långt i dagens spaning har vi alltså lyckats med konststycket att få med både snö och soldränkta stränder.

Errol Brown föds i Kingston Jamaica men flyttar som  tolvåring till Storbritannien. Det var ju en förbannad tur för både oss och för Mickie Most. Nu har han (Mickie) visserligen ett namn som får en att tänka på någon av Londons gangsterkungar men han är en av Storbritanniens mest framstående producenter och inte alls någon läskig gangsterboss som får på huvudet av Jason Statham i "Lock stock and two smoking barrels".
Nej Mickie Most är mannen som gett oss storheter som Animals, Lulu, Suzie Quatro och inte minst Kim Wilde!!!

Never could believe the things you do to me, 
Never could believe the way you are. 
Every day I bless the day that you got through to me, 
'Cause baby, I believe that you're a star.

Hot Chocolate hade hits i princip varje år från 1970 till 1984. De har desutom lyckats med konststycket att ha sin låt Sexy thing på top tio tre gånger under tre olika årtionden.

Då är det inte så konstigt att Errol Brown kunde dra sig tillbaka från mikrofonstönandet och istället ägna livet åt att tävla med sina galopphästar.

Så om "Every 1's a winner" vet jag inte. Men den fattige pojken från Jamaica var det definitivt. Jag kommer att spela på Lotto den här helgen och hoppas på att låtens mantra blir sanning.

Nu är det äntligen #Discofredag.

King for a day

 Some rights reserved by Joffley

Vi har Belgien att tacka för så mycket. Om inte amerikanerna hade fått smaka pommes frites i södra Belgien (där de talar franska) så hade världen missat mängder av "french fries". Vi hade säkert aldrig fått smaka pommes med ketchupen inuti. Det kräver liksom en mer oortodox approach. Ett mera amerikanskt förhållningssätt helt enkelt. Våfflor, choklad, trappistöl och Tintin.
Ja belgarna har känsla för det goda i livet.

I Tintin förekommer två märkligt disträ detektiver. De berömda Dupontarna (på franska Dupond et Dupont) heter på engelska Thomson and Thompson men är mer välkända som the Thompson Twins.

Thompson är annars till vardags en kulsprutepistol som lär ha varit populär bland amerikanska gangsters under förbudstiden. Men när de kommer i par och råkar vara tecknade så får de som en stor ära dela med sig av sitt namn till en engelsk popgrupp.

I''ve heard it said 
Or maybe read 
Only money makes the world go ''round 
But all the gold 
Won''t heal your soul 
If your world should tumble to the ground

De bildades redan 1977 men harvade runt i musikstilen som kallades "new wave" vilket mest verkar ha varit en ursäkt för att glida runt och lukta illa och skryta med att man egentligen inte kunde spela på sina instrument.

Det stora genombrottet kommer när man blir mer melodiska och plockar in synthersizers i sin lineup. 1984 har man megahitar som Doctor! Doctor! och Hold me now. Till nästa album tar man in en av de där riktiga discorävarna. Nämligen Nile Rodgers (ni vet han från Chic) och ja nu blir det verkligt magiskt (självklart).

Dagens låt är ett stycke klassisk synthpop från mitten av 1980-talet. Som extra krydda är videon packad med fräck teknik. Det är robotar, datorer och bergsprängare ja och så totalt omotiverat bling, bling. Fransjackor och långa rockar i tunt lakanstyg. Som bonus slänger vi in några skumma nunnor som kompgrupp.

Ja livet blir inte mer deeeelux än så.

Hörde jag någon säga hårspray förresten?

Nu håller vi discofredag!