I Can't Stand the Rain

 Some rights reserved by CJS*64

Riktigt bra disco hittar man inte var som helst utanför USA. Det verkar ha uppstått bara på några få platser och i några speciella studios. En av dessa platser ligger otroligt nog i det absolut minst troliga landet på denna jord. Landet som på alla sätt skulle kunna tyckas vara den raka motsatsen till disco. Tyskland!  Närmare bestämt skivbolaget Hansas studio i Berlin.

Frank Farian hörde talas om ett band som turnerade runt i Tyskland och som lovordades för sin scenshow. Det visade sig vara Eruption. De hade vunnit en talangjakt hemma i England och fått spela in en singel. Men de upptäckte snabbt att karriären inte riktigt ville lyfta. Vad göra? Jo en turné i Tyskland så klart! Frank Farian signade dem till tyska Hansa. Slänger in dem i studion och spelar in två gigantiska hit-låtar. Först dagens I Can't Stand the Rain och något senare One Way Ticket. Gemensamt för de två låtarna är att de är covers. One Way Ticket spelades i original in av Neil Sedaka. I Can't Stand the Rain spelades i original in av Ann Peebles.

I can't stand the rain, ooh 
Against my window, oh-no-no 
'Cause he's not here with me, uh 
Alone with the pillow, uh-uh 
Where his head used to lay, yeah 
I know you've got some sweet memories 
But like a window 
You ain't got nothin' to say, hey-hey 
Uh-uh

Det enda som Eruption adderar är just disco. Originalet drar mer åt blues om än med en rejäl bas av soul. Det är skitigt och svängigt på samma gång. Det är blåset som bär låten tillsammans med Ann Peebles fantastiska röst.

Eruption drar ner på blåset. De lägger på synthar och en fläskig stråksektion. Ovanpå det kan man sedan dra på med guld och vida brallor. Kassshing och hiten är ett faktum. Billigt? Ja! Fantastiskt bra? JA!!!

Nu är det fredag. Det regnar säkert. Men det gör liksom inget för en tysk demonproducent låter oss duscha i guld och sköna stråkharmonier. Tack Eruption! Tack Frank Farian!
Nu håller vi discofredag!