Got to Be Real

 Some rights reserved by wallsdontlie

Att vara sig själv oavsett vad andra tycker. Att vara sann mot sig själv. Ja se där en av de där svåra sakerna som det är att vara människa. Att ingå i ett socialt sammanhang innebär ju att anpassa sig. Men om sammanhanget kräver att jag anpassar mig så till den milda grad att jag förlorar mig själv. Ja då tappar man fotfästet och mål och mening i livet. Det är då man kan känna sig falsk. Osann mot sig själv och andra.

Cherryl Lynn satte helt enkelt ord på just det som för unga och annorlunda är essensen av vad som är nyckeln till livet. Att man är tvungen att vara sann mot sig själv.

Discon är helt enkelt allt annat än ytlig. Den är en samhällsomstörtande kraft av explosiv och bombastisk karaktär. Den är revolutionens och den nya världens musik. Den är den kulturella bomben som sprängde rasbarriären. Som gav röst åt de homosexuella och alla de andra undertryckta människor som var tvungna att huka och smyga. Plötsligt kunde de stämma upp i en kampsång och vandra ut på dansgolvet med högburet huvud!

What you find, ah  

What you feel now  

What you know-a  

To be real

Got to be real var Cherryl Lynns debut. Men om hon var en nybörjare så backades hon av desto mer rutinerade rävar. Producenter var David Foster och David Paich. Foster är en kanadensisk demonproducent som jobbat med en mängd av de stora. Som allt från Alice Cooper till Chicago och Whitney Houston. Han är dessutom mannen som skrev låten St Elmos Fire (man in motion) som spelades in av John Parr.  Mest framgångsrikt kan kanske ändå samarbetet med Chicago sägas vara. Han var under en period en flitig prenumerant på top tio placeringar på Billboardlistan. Av Rolling stone magazine fick han epitetet "master of ... bombastic pop kitsch".
Paich å sin sida arbetade med sitt band Toto. Han är ansvarig för hits som Hold the line, Rosanna och en mängd andra av Totos låtar. Och ja det är han som sjunger på Africa.

Med sådan backning kunde ju knappast Cerryl Lynn misslyckas.

Musikerna som spelar på låten var såklart av högsta klass. På gitarr hörs till exempel Ray Parker Jr. Mannen som skulle förgylla 80-talet med giganthiten Ghostbusters

Cherryl Lynns fortsatta karriär har aldrig nått upp till samma nivå som den första singeln. Men med tanke på vilken galet hög nivå låten håller så kanske det inte är så konstigt.

Ständigt nya generationer möter hennes musik och känner en bubblande glädje över att gå ut i livet och vara sanna mot sig själva. To be real!

Det är återigen fredag mina vänner. Discofredag!