Love Hangover

 Some rights reserved by Ŧhe ₵oincidental Ðandy

Diana Ernestine Earle Ross eller kort och gott Diana Ross är en sådan där ikonisk superdiva som är bara så mycket larger than life att man bara dör.
Hon ser dagens ljus redan 1944 och är alltså idag en gammal tant. Svårt att fatta. Hon växte upp i Detroit. Bodde granne med Smokey Robinson och börjar fuska med musiken som femtonåring.
Med sin första grupp the Primettes spelade de upp på Motown. Berry Gordy råkade gå förbi och blev betagen av skönsången. När han fick reda på hur gamla de var så sa han dock att de kunde komma tillbaka när de gått ut skolan.

Motown är kanske inte disco men man kan inte överskatta det inflytande Motown har haft på musiken. Inte minst det fantastiska som det innebar att bryta igenom rasbarriären. Utan Motown hade vita fortfarande lyssnat på smörsångare av italiensk härkomst och country and western. Tack gode gud för att vi slapp banjon!

Don't call a doctor 

Don't call her momma 

Don't call her preacher 

No, I don't need it 

I don't want it

Dagens låt är en riktigt skön skapelse. Det börjar lite släpigt och skönt. Söndagsmys i sängen när man inte behöver gå upp typ. Diana kråmar sig och åmar sig. Basen är funkig. Stråkarna fläskiga. Elpiano liksom busar till det. Sedan plötsligt händer något. Tempot stegras och en pockande elgitarr av funkigaste slag börjar spela en pockande slinga som basen hänger på. Drivet kommer från en hi-hat som allt sedan denna låt ser dagens ljus har varit en standardingrediens i det vi idag kallar House.
Diana liksom viskar och sjunger på samma gång. Det är himmelskt bra.

Ah, if there's a cure for this 

I don't want it 

Don't want it

If there's a remedy 

I'll run from it, from it

Låten blev startskottet för en andra karriär för Diana Ross. Här säkrade hon en plats i discons allra högsta division. Ännu i denna dag står hon på scen. Hon är Motowndivan och discodivan i en och samma person. Det är helt enkelt imponerande.

Det är fredag! Discofredag!